Mod, hopp & torra slemhinnor - Annika Cripps om sin bröstcancer

Annika Cripps blev känd för svenska folket genom sin medverkan i det första dejting TV-programmet för seniorer i Sverige som blev oerhört populärt. Med sin varma och genuina personlighet blev hon snabbt en favorit för tittarna när hon delade sina tankar om romantik, lust och vikten av att vårda relationer men det få känner till är att Annika överlevt bröstcancer. I januari 2016 fick Annika ett kuvert i brevlådan med avsändare från den mammografiscreeningen som hon nyligen hade genomfört. Kuvertet var tjockare än det brukar vara och direkt förstod hon att något inte stod rätt till. I denna exklusiva intervju delar Annika generöst med sig av sina personliga reflektioner och lärdomar på ett hoppingivande och inspirerande sätt utifrån en önskan att öka medvetenheten om bröstcancer.

 

HEJ ANNIKA, HUR MÅR DU IDAG?

Jag mår jättebra, tack! Jag har faktiskt precis gått igenom min kalender från 2016 för det var då jag fick bröstcancer. Jag var tvungen att kolla igenom tidsförloppet och det var lite jobbigt faktiskt för jag insåg nu hur knäpp jag delvis faktiskt var då (skrattar), men annars är det bra!

 

NÄR FICK DU DIAGNOSEN BRÖSTCANCER?

Jag var på mammografi i januari 2016. Man brukar ju bara få ett enkelt brev att allt är okej men den här gången fick jag ett tjockare kuvert. Så jag kände direkt när jag fick det där kuvertet att det innehöll flera papper och då förstod jag att det var någonting. Det var första varningstecknet. Jag fick direkt ett återbesök på SÖS. Såklart att jag var lite skärrad och jag pratade även mycket med min dotter som är läkare och med en väninna som hade haft bröstcancer. Det var också många som sa till mig att det ju kunde vara en fettknöl och att det inte behövde vara cancer. Under återbesöket när de skulle ta en biopsi så gick det inte att komma in med nålen då bröstet var så kompakt och jag fick i stället boka in ett nytt besök för ultraljud. Det var under ultraljudsundersökningen som jag verkligen förstod. Jag minns så väl läkaren och sköterskan som gjorde ultraljudsundersökningen. Jag förstod direkt på deras ansiktsuttryck att det var allvar. Det kändes i hela rummet. Men det var egentligen inte förrän efter operationen, när knölen hade opererats bort och analyserats som jag fick beskedet att det faktiskt var bröstcancer.

 

VAD MINNS DU TYDLIGAST FRÅN NÄR DU FICK BESKEDET?

Min äldsta dotter som själv är läkare var med mig när jag fick beskedet. Jag minns att den kvinnliga läkaren sa ”Ja till 90% är det cancer och hur känns det Annika?”. Jag minns att jag tänkte att det var en märklig fråga att ställa direkt så där och att jag i stället reflekterade över att läkaren hade fett hår. Jag satt där och tänkte på varför människan går till jobbet med fett hår (skattar). Men sedan såg jag att min dotters ögon tårades. Tiden stannade dessa sekunder. Jag hann tänka allt det här samtidigt. Det är så knäppt. Min dotter är en oerhört empatisk människa men hon visar inte gärna känslor och när jag såg att hon grät - då tänkte jag att nu är det allvar. Så allting liksom for igenom huvudet på en gång.

 

HADE DU NÅGRA SYMPTOM INNAN?

Nej inga alls! Jag hade dock en riskfaktor med mina bröst som jag inte kände till. Det var att jag hade ”kompakta bröst”, vilket även kallas körteltäta bröst. Den riskfaktorn är ganska tung. Jag hade även ätit östrogen under 2 år innan cancern upptäcktes. Jag fyllde 60 år det året jag fick cancerbeskedet och var i slutet av klimakteriet. 2014 fick jag jättejobbiga urinvägsinfektioner som jag inte fick bukt med och åt långtidsverkande penicillin i 3 månader. Hela immunförsvaret slogs ju ut och då tänkte jag att nu måste jag börja äta östrogen för att slippa urinvägsinfektionerna. Det var ju helt underbart att få östrogen – för jag mådde även så mycket bättre psykiskt men tyvärr var det väl inte så lämpligt att äta östrogen när jag hade den här riskfaktorn ”kompakta bröst”. Sen vet man ju fortfarande inte riktigt vad cancern berodde på. Det var ju kanske en kombo av allt.

 

HUR VET MAN OM MAN HAR KOMPAKTA BRÖST?

Om man känner på brösten så ska de vara mjuka, men om man inte riktigt kan klämma ihop dem så är de kompakta. Före bröstcancern så hade jag även en ganska tung byst och när jag tidigare gjorde mammografi då var det som att försöka pressa ihop något som inte går.  Begreppet ”kompakta bröst” eller körteltäta bröst har kommit fram i debatten de senaste två åren då man har börjat prata om detta som en riskfaktor utifrån relativt ny forskning. Jag hade ju många friskfaktorer som att jag var vältränad, normalviktig och hade ammat mina tre barn vilket minskar risken för bröstcancer men jag visste inte om att körteltäta bröst kunde vara en riskfaktor.

 

GJORDE DU SJÄLV REGELBUNDEN KONTROLL AV DINA BRÖST?

Ja men det gick ju inte. Före bröstcancern så hade jag stor D ibland E kupa och det gick inte att känna längst inne i bröstet, då de var så kompakta. Så jag gjorde så gott jag kunde men det var under mammografin som cancern upptäcktes. När jag förklarat det där med att körteltäta bröst kan vara en riskfaktor för mina väninnor så har de däremot velat få sina bröst undersökta - av mig! Senast det hände var vi på krogen (skrattar)!

 

 

VAD MINNS DU FRÅN DAGEN DÅ DU OPERERADE BORT BRÖSTCANCERN?

Jag opererades den 29:e mars 2016 och det här är så intressant…i min kalender så har jag bara skrivit en massa jobb grejer. Det står ingenting om en operation. För att ta reda på vilken dag jag opererades inför den här intervjun så fick jag gå in på app i mobilen som visar hur många steg jag går, eftersom jag visste att den dagen jag opererades så gick jag inte ett steg. Det som var ännu märkligare så här i efterhand var att jag hade bokat in ett 50-årskalas på lördagen samma vecka som jag opererades – jag var helt dum i huvudet. Sen gick jag tillbaka till jobbet endast 10 dagar efter operationen och det var faktiskt det jobbigaste att läsa om i min kalender. Det var också först efter operationen som man kunde konstatera genom ett prov i armhålan att cancern inte hade spridit sig, vilket var väldigt skönt! I mitt fall fanns det även annat som redan innan tydde på att den inte var spridd. Om cancerknölen har som ett tjockt potatisskal runtomkring sig då är risken mindre att den har spridit sig, vilken man såg att den hade under min magnetröntgen. Jag fick goda signaler i ett tidigt skede men med reservation att vi alla vet att det är en lurig sjukdom. Men efter operationen så kunde jag på ett sätt andas ut. Cancern hade inte spritt sig och det var ju jätteskönt.

 

HUR HANDSKADES DU MED BESKEDET UNDER TIDEN DU FICK VÄNTA PÅ OPERATION?

Jag var väldigt lugn, jobbade på och gick och tränade som vanligt. Det låter lite övermänskligt men jag är väldigt pragmatisk och ser helheten och allt kändes också proffsigt skött av sjukvården. Jag sov faktiskt gott på nätterna under denna tid.  Jag samtalade även med en väninna som hade genomgått en cancerbehandling som var jobbigare än min då hon fick cellgifter och hon sa så här: ”Enda tanken var ju att nu kommer jag att dö men jag har ju haft ett väldigt bra liv” och det där lärde jag mig av. Att tänka så. Det hjälpte mig. Jag är ganska krass och tänker att nu lever jag här och nu och sen vet man inte var morgondagen har att erbjuda men det kan jag inte hålla på att oroa mig för. Många i min ålder pratar om alla som är sjuka. Det är väl självklart att man blir sjuk när man är 60, 70, 80 år men allting är ju heller inte dödssjukdomar.

 

BERÄTTADE DU FÖR DIN OMGIVNING OM DIAGNOSEN?

Jag skrev inte någon statusuppdatering på Facebook om min cancerdiagnos men jag berättade för alla utom min mamma och pappa för dem ville jag skona. Min pappa dog 2018 och 2016 när jag fick bröstcancerdiagnosen var han 92 år och lite virrig. Jag ville inte oroa honom. Min mamma var helt klar men jag och min syster tog det beslutet att inte berätta för mina föräldrar. Jag berättade för alla på jobbet och det klart att reaktionerna var lite olika. En del människor som har fått en cancerdiagnos upplever att människor reagerar fel när de berättar för omgivningen. Jag struntade i om reaktionerna inte alltid var de bästa.

 

HAR DU NÅGOT TIPS TILL DE SOM HAR EN VÄN ELLER KOLLEGA SOM PRECIS FÅTT EN CANCER?

Det är väl att framför allt lyssna och kanske i stället för att ställa massor av frågor säga ”Om du vill prata om det så får du gärna prata med mig.”

 

 

HUR REAGERADE DIN FAMILJ PÅ BESKEDET?

Min äldsta dotter var med på sjukhuset när jag fick beskedet och även när jag opererades. Min syster som bor i Ängelholm gjorde sig också besväret att komma upp till Stockholm och var med mig under operationsdagen. Mina två yngre döttrar var med efter operationen när jag skulle få den efterföljande behandlingsplanen men de stirrade mest på mammas nyopererade bröst (skrattar). De är båda väldigt empatiska men var kanske inte tillräckligt mogna att ha samma djupa förståelse som min äldsta dotter, som också är läkare, hade. Men de var väldigt oroliga alla tre såklart.

 

 

HUR SÅG DEN EFTERFÖLJANDE BEHANDLINGEN UT?

Brösten läkte sig snabbt och operationen var mycket lindrigare än jag hade trott. Jag har opererat en fot tidigare och det var helvetet på jorden men min bröstoperation gjorde inte ens ont. I mitt fall tog de bort en tårtbit, ungefär som ett plommon, på båda brösten vilket gjorde att jag gick från en D-kupa till C-kupa, så i mitt fall var det som en bröstminskningsoperation. Jag behövde aldrig cellgifter utan efter operationen så påbörjades behandling med Tamoxifen, vilket är en östrogenhämmande medicin. Under tre veckor fick jag även strålning varje veckodag men strålningen gick jättefort och tog bara några minuter. Jag fick också en kontaktsköterska, vilket var ganska nytt 2016, som jag kunde ringa när som helst och ställa frågor om olika saker. Kontaktsköterskan fanns också kvar under de 5 år som jag var inskriven. Det var många läkarbesök den våren för att de skulle ställa in strålningen korrekt men jag upplevde att jag fick en väldigt bra behandlingsplan vilket gjorde att jag hela tiden kände mig trygg, att allt sköttes professionellt och att jag kunde lita på sjukvården. Den känslan hade jag hela våren. Det enda som var en liten bonus med bröstcanceroperationen var min fantastiska kirurg. Jag hade turen att få en av Sveriges bästa cancer kirurger som även var specialist i plastikkirurgi. Efter operationen så har jag fått två perfekta bröst och slapp använda behå med mycket stöd vilket tidigare hade gett mig gropar i axlarna vilket var en befrielse och blev också som en liten bonus i något som annars var skitjobbigt.

 

 

HUR REAGERADE DU KÄNSLOMÄSSIGT UNDER OCH EFTER BEHANDLINGEN?

Det fanns ju så klart många funderingar kring döden under behandlingen, men efter min bröstcancer så uppskattar jag livet desto mer. Jag tar inget för givet längre. Jag har blivit så otroligt tacksam för allting och jag står heller inte ut längre med människor som gnäller och klagar för mycket, vilket jag hade större acceptans för innan min bröstcancer. Jag har många väninnor men jag har faktiskt gjort en rensning bland vänner efter cancern och tagit bort alla energibovar. För att man ska må bra så måste man få in bra energi och det gäller allt. Jag har inte betalt för att vara livscoach. Livet är för kort. Före operationen så hade jag även så tunga bröst att jag fick gropar i axlarna efter bh: n. Det kanske låter banalt men brösten blev faktiskt snyggare efter operationen vilket blev något positivt.

 

 

FICK DU NÅGRA BIVERKNINGAR?

Jag fick väldigt informativ och tydlig information om biverkningar av behandlingen. Sjukvården gör ju inte heller några ”lyckokalkyler” utan de informerade om allt. Jag fick veta att jag kunde få brännskador av strålningen och jag fick också ett grått område på bröstet efter strålningen men det gör inte ont att få strålning. Det känns inte alls! Av den östrogenhämmande medicinen Tamoxifen kan man också få man biverkningar. Jag var ju i klimakteriet redan före bröstcancerdiagnosen med låga nivåer östrogen och på det fick jag östrogen hämmande. Jag slutade också med östrogen direkt redan när jag fick det där tjocka kuvertet från mammografin. Östrogenhämmande medicin är också mycket värre för yngre kvinnor då hamnar i klimakteriet tidigare men jag var ju redan i klimakteriet. Jag tycker inte att den östrogenhämmande medicinen påverkade mig så mycket i början men då var nog å andra sidan mitt enda fokus att jag inte ville dö. Låga nivåer av östrogen gör ju att man blir torr överallt men torra slemhinnor är inget man tänker på precis när man går igenom en bröstcancerbehandling. Jag har också alltid haft lite fett hår men plötsligt blev håret supertorrt och frasigt och naglarna fick en sämre kvalitet. Jag skulle egentligen gå på Tamoxifen i fem år men efter fyra år så kontaktade jag min läkare då mina urinvägsinfektioner började komma tillbaka. När slemhinnorna blir torra och sköra så blir de ju också mer mottagliga för urinvägsinfektion och jag ville inte hamna där jag var 2014 när jag hade urinvägsinfektion jämt och då bestämdes det att jag kunde sluta med Tamoxifen. Jag har heller inte haft några urinträngningar efter cancerbehandlingen, vilket många kan få.

 

 

Bildtext: Grått område på bröstet efter strålningen

 

HUR TORRA SLEMHINNOR FÅR MAN EFTER EN CANCERBEHANDLING?

Jag fick inte så torra slemhinnor att jag började blöda när jag hade sex – så torra har mina slemhinnor aldrig varit. Under tiden jag åt Tamoxifen så träffade jag även en man som jag hade ett normalt sexliv med och under denna tid använde jag lokalt östrogen. Jag använder även VagiVital AktivGel regelbundet och det jag gillar med den är att den är kladdfri. Som intimtvätt använder jag alltid VagiVital V Cleanser och jag kommer faktiskt aldrig använda något annat. Den tipsar jag alla mina väninnor om då den återfuktar så bra och är jätteskön!

 

VagiVital V Cleanser intimtvätt hittar du här

 

HUR PÅVERKADES SEXLIVET EFTER CANCERBEHANDLINGEN?

Det var ju också en så konstig grej. Under cancerbehandlingen på våren 2016 så var jag singel och dejtade en kille som jag hade sex med och det fattar jag fortfarande inte varför jag gjorde, eftersom han inte var särskilt seriös. Han var jätteintresserad i början men när han fick reda på att jag var 10 år äldre än honom så…ja. Jag tog inte alltid så bra beslut under den här perioden. Jag fattade ju till exempel inte att jag behövde vila och sjukskriva mig. Lusten fanns ändå hela tiden där under de fyra åren med behandling. Libidon var inte nedsatt. Jag ville ha sex. Brist på lust kan jag snarare känna av lite nu faktiskt men då får man kämpa med den lite grand på egen hand.

 

VagiVital AktivGel för torra slemhinnor & smärta vid samlag hittar du här

 

PÅVERKADES DIN KROPPSBILD EFTER BRÖSTCANCERN?

Nej det tycker jag inte men det är också så motsägelsefullt. Jag bjöd på en födelsedagsmiddag med mina väninnor när jag samma år som cancerbehandlingen fyllde 60 år. När jag tittar på bilder från den middagen så ser jag helt strålande ut. Det finns även ett foto från en vandring på Mallorca samma år där jag ser jättevälmående ut och jag fick också ofta beröm under 2016 för att jag inte gick ner mig jag. Var det äkta eller fejk? Jag vet inte riktigt faktiskt.

 

Bildtext: Vandringsresa på Mallis en månad efter operationen

 

ÄR DET NÅGOT DU ÖNSKAR ATT DU HADE GJORT ANNORLUNDA?

Det enda jag ångrar är att jag inte sjukskrev mig. Så i efterhand är ett gott tips att man ska skita i att vara en duktig flicka! Det var faktiskt helt galet att jag så snabbt gick tillbaka till jobbet. När jag gick på strålning hade jag kunnat få 25% sjukskrivning men för att inte missa jobbet så var jag på sjukhuset för att få strålning kl. 06:30 varje dag så att jag skulle kunna jobba efter det. Helt stört! Mina medarbetare som jag var chef över var de bästa i världen och sa ofta till mig; ”Annika går inte du på behandling? Vad gör du här?”. De var oerhört stöttande och klokare än mig. Alla i min omgivning sa till mig att sjukskriva mig men jag var sådan då – det har jag omvärderat. Det där gör jag inte om. Dumt. Livet har olika faser och nu hade jag cancer. Jag tänkte faktiskt på det när jag såg politikern Lena Hallengren på nyheterna då hon hade en betydligt tuffare cancerbehandling än mig. Jag kände för att säga ”men skit i Regeringen nu Lena!” och ville nästan mejla henne. Man säger också alltid så där ”Ja men jag mår bra av att jobba” men det måste ju finnas ett mellanting? Att jag inte kunde ta ledigt och vara sjukskriven i fyra veckor – det är ju bara löjligt!

 

HAR DITT FÖRHÅLLANDE TILL HÄLSA PÅ NÅGOT SÄTT FÖRÄNDRATS?

Jag har alltid gillat vin och lite för mycket socker. Efter min skilsmässa 2008 så har det varit mycket party med sena kvällar och mycket dejting men det där har förändrats efter bröstcancern. Jag tar bättre hand om mig efter cancern. Jag är mer noga nu. Jag dricker aldrig så jag blir bakis och jag dricker endast 1 eller max 2 glas vin och endast till mat samt aldrig på tom mage. Jag har alltid tränat och det gör jag fortfarande men jag tänker numera mer på att jag ska ta hand om mig själv. Jag stressar mindre. Jag sover bra också och är noga med sömnen som nästan blivit en vetenskap där det är viktigt för mig att få tillräckligt mycket sömn och jag har både tyngdtäcke, spikmatta och kudde mellan benen (skrattar) för att inte få ont i höften. Jag kan numera bli lite hypokondrisk ibland. Jag fick någon vaxpropp i örat som gjorde att jag fick dålig balans och tänkte direkt att det var cancer i hjärnan. Det har inte hänt så många gånger men cancern följer med en. Det blir lite hypokondrisk light. Efter någon långvarig förkylning som aldrig tog slut så tänker jag att nu är det cancer igen. Det där kan komma ibland. Jag är idag friskförklarad sedan 2021 och går nu på det vanliga mammografi-programmet, men jag är och kommer alltid förbli en canceröverlevare.

 

HAR DU NÅGOT RÅD TILL KVINNOR SOM PRECIS HAR FÅTT BRÖSTCANCER?

Om man nu drabbas av cancer så ska man ju ha klart för sig att bröstcancer är nog en av de bästa formerna då brösten sticker ut och inte ligger nära några vitala organ. Idag överlever de flesta en bröstcancerdiagnos. Tipset är faktiskt att ha tilltro till sjukvården. Jag satt ofta i väntrummet och hörde folk vara missnöjda över skitsaker – och det klart att man kan råka ut för dumskallar men i huvudsak tycker jag att man ska ha förtroende för bröstcancervården. Det är ett superproffsigt system med ett helt team av personer med oerhörd kunskap. Leta inte fel utan se till helheten. Lyssna också till dig själv. Sjukskriv dig och sluta vara en duktig flicka! Min kloka doktor sa ju till mig att jag ska vara sjukskriven men jag ville inte lyssna på henne. Det kom också mycket bra utifrån min bröstcancer. Jag fick ett nytt sätt att se på livet där jag värdesätter mig själv, min tid och min hälsa på ett bättre sätt. Jag har fått en mycket närmare relation med min syster där vi idag är jättetighta och jag har på många sätt omvärderar meningen med livet, vilket har varit väldigt positivt!

 

Av: Fanny Falkman Grinndal